Tycker fortfarande att det är jättesynd att papper gått i graven, och pga orsaker jag nämnt tidigare lämnar även jag papper-bloggen. Men ingalunda överger jag er läsare! Ni hittar mej härefter på www.jessispusselbitar.wordpress.com. Spara länken! Jag har försökt plocka med mej hela den här bloggen, men tyckte igår när jag kollade att det saknades lite bilder. Nåväl, de kanske dyker upp, eller också får vi bara blicka framåt. Bara jag hinner ska jag göra sidan välfungerande och hitta en trevlig layout. Tills vidare piggar jag upp er med glada färger.

Tack papper för en trevlig tid tillsammans! See you here!

Som min bästa vän skulle säga: ”So long, farewell, auf wiedersehen, adieu. Goodbyyyyyyeeeeee!!!”

Precis som Joanna har jag märkt att det blivit krångel med papper-bloggen. Så himla synd att allt förfaller. Jag tittar mej också om efter ett ”nytt hem”. Blir det av med flytt meddelar jag er a.s.a.p var ni hittar mej.

Imorn får jag holländskt besök av min kära syster och mosters favvo-basketspelare. Har saknat dem sååå!

Det går framåt! Trappräcket och barnens tv-rum tar form. Lite i modernare stilen, men gammaldags-atmosfären finns ännu kvar med takets alla vinklar och trappan i gammal stil. Som med allt som min sambo gör på huset så är jag även denna gång positivt överraskad. Det blir bättre än jag trodde. Mys!

Dress nr.1 är påväg från Malmö! Den hade ett pris jag inte kunde motstå, så jag chansar. Det kan bli fel, men tänk om den råkar vara helt rätt! Då finns det många extra lappar kvar i bröllopsbudgeten för annat. Jag vet, ni vill se den, men jag avslöjar bara att den inte är nåt i stil med den här:

Med 542 dagar kvar till bröllopet (who’s counting…?) kan det mycket väl hända att jag klickar hem fler billiga alternativ (och så har jag ju ännu min virkidé). Kan bli riktig business av det här ännu.

Ni är säkert många som är av annan åsikt, men vi barnfamiljer har saknat snön! Förmiddagen trotsades blåsten, för det stod snökojsbygge och sparkstöttingsåkning på schemat.

Juni var ”buckled up” och åkte säkert. Sedan blev dan ännu bättre när solen ville titta fram. Snö, nån minusgrad och sol -- underbar kombination! Nästa program för dagen: Streethockey.

Tyvärr fick matchen ett abrupt slut när grabben råkade få en smäll med klubban i käften. Det är en sån gång man önskar man kunde trippla sej; en mamma som kan ta hand om den skadade, en som håller minstingen så hon inte springer iväg, och en som tröstar den olycklige som orsakade olyckan. Hursomhelst blev det en lagom paus för mat när alla tårar torkats. Vegepaj är alltid mums!

På schemat fanns också ett kvällspass ute i snön. Andréas hade plogat ihop en backe med hopp, där det sedan testades pulkor, liukurin, miniskidor, slalomskidor, snowskate och snowboardar. Eftersom vår tomt sluttar sådär lagom spärrade vi av vägen med ett mål åkte vidare in på grannarnas gård. Perfekt.

Jag kanske inte nämnde det, men lilla herren fick smittan han med till sist. Han fick en extra vecka jullov, men har snart repat sej. Aldrig behöver vi se dessa jobbiga prickar i denna familj mer. Thank goooooood!

Som ni ser har min pianovrå invaderats av annat (ihoppackat julpynt). Men normalt sett brukar pianot vara tillgängligt. Och när det inte är det har jag ju alltid min 30-års present. Synthen. Jap, vi gillar musik i den här familjen!

Fruktansvärt vad jag borde ha skämts senaste dagarna. Visst lomade jag fram med svansen mellan bena, men jag tillät mej egentligen inte känna skam. Då skulle det aldrig ha gått. Lite pinsamt var det ju ändå när jag tog ärevarvet i PF och gick från lärare till lärare för att be om nåd, eller ens en möjlighet att slutföra de kurser jag påbörjat mellan år 1999 och 2009.

Några gav mej fingret, inte långfingret utan det tillrättavisande pekfingret. Sedan gav de mej en saftig inlämningsuppgift. Andra var förstående, lyssnade vänligt, nickade och förstod min situation; att jag under mina 13 studieår fött 3 barn, gått igenom en separation, jobbat mycket för att klara av att försörja min familj och dessutom hamnat i kläm bland gamla och nya kurssystem. Att jag också en gång i tiden varit lat, prioriterat Ollistisdagar framom onsdagsmornar, långluncher istället för föreläsningar och annat sånt, diskuterades inte.

Jag har nu iallafall vågat möta dem alla, på ett eller annat sätt och jag har tilldelats mina böter;  13 kurser som ska avslutas med minst lika många inlämningsarbeten och några hemtenter. Dessutom har jag en deadline för dessa. 16.3. Saftigt. Gradun får vänta ett litet tag.

Jag ville accentuera min rollförändring på nåt konkret sätt, och kom på den enkla och briljanta idén att örhängen ska höra till skoluniformen. Jag har smådille på stora örhängen, och det hänger ganska många par på mina fiskelinor i badrummet. Mestadels har de bara samlat damm och fungerat som utsmyckning på den fula gamla väggen, men nu ska de visa upp sej. Ett par i taget. Får se hur många veckor de räcker till innan jag får börja igen med par nr.1.

Jag har varit lite absent. För jag har annat för mej på datorn nuförtiden. Jag är studerande! För 13:e året…på samma utbildning… Det är emellanåt motigt, och jag har MÄNGDER av inlämningsarbeten att göra (kurser jag gått under åren men aldrig gjort klart), 3 nya kurser att gå (behövde tydligen några valbara också), den allra sista praktiken (i april eller maj) och en gradu. Innan hösten har jag alltså tänkt förvandla 186 studiepoäng till 300 och stå med Pedagogie Magisters-pappren i handen. Wow! Låter det omöjligt? Kanske det är, men jag SKA klara det! Jag ska, jag ska, jag SKA!!

Jag stortrivs med mitt ”nya” liv. Jag tycker det är skönt att få göra något för mej själv, som inte direkt involverar mina barn, min familj eller vårt hem. I och för sej involveras en i familjen rätt mycket, nämligen min mamma. Hon har hand om Juni dagtid, hela vårterminen. Vi kallar det ”Mimmo-dagis” och får fungera som en sorts mjukstart inför höstens dagiskarriär för lillfröken. Jag får nu uppleva nåt jag (med nr.3) inte tidigare upplevt, nämligen den underbara äkta glädjen Juni utstrålar (och utropar) när jag hämtar henne efter avslutad studiedag. Vi har ju inte varit ifrån varann så mycket tidigare, och har inte behövt sakna varann.

Jag trivs med de nya arrangemangen. Jag är en mer avslappnad och utvilad mamma (än när jag var hemmamamma) som njuter för fullt av timmarna hon får med sina barn under vardagskvällarna, och det reflekteras i barnens beteende. Slutet gott allting gott.

Frukosttoppen:

Röra-ihop-vege-lunch-toppen:

Medicintoppen (Coolix definitivt på 1:a plats):

Och så min lifesaver dessa dar:

Jag lovade muntrare inlägg, men här är vi då igen. I min krassliga vardag. Kan ännu tillägga att barn nr.3, och det sista i denna vattkoppstrilogi, blivit prickig. Förlängt jullov it is för de stora barnen. Själv tänker jag göra som planerat och sätta mej i skolbänken imorn. Spännande

Kärt barn har många namn. Mina barn tände på idén med den enorma sparkdräkten lite för sent. Nu är de slutsålda i alla affärer, och jag tänker inte betala över 100€ för ett märke. Kan nån tipsa mej var jag hittar dem i stl. 130 och 150? De får gärna hålla sej runt 50-lappen (eller billigare).